Hoppa till innehåll
Ni sitter bredvid varandra i soffan.
Televisionen är på. Någon frågar vad ni ska äta i morgon. Ni pratar om arbetstider, inköp och sådant som behöver ordnas.
Allt verkar fungera.
Ändå finns en känsla av avstånd.
Du kanske tänker:
Vi pratar hela tiden, men vi pratar aldrig om oss.
Eller: Jag har människor omkring mig, men ingen vet riktigt hur jag mår.
Känslomässig ensamhet handlar inte enbart om hur många relationer du har. Den handlar om i vilken utsträckning du känner dig sedd, förstådd och möjlig att nå.
Det går därför att känna sig ensam i ett fullt rum, i en vänskapskrets eller i en långvarig kärleksrelation.
Ensamhet som inte alltid syns
När vi hör ordet ensamhet tänker vi ofta på att sakna sociala kontakter. Men ensamhet kan också uppstå när relationerna finns, samtidigt som den känslomässiga kontakten saknas.
Du kanske har en partner, familj, arbetskamrater och bekanta. Du kan vara social, uppskattad och ofta den som andra vänder sig till.
Samtidigt kan du bära mycket inom dig som sällan får komma fram.
Känslomässig ensamhet kan visa sig genom att du:
- ofta håller samtal på en praktisk eller ytlig nivå
- lyssnar på andra men sällan berättar om dig själv
- känner dig ensam efter sociala sammanhang
- undviker att uttrycka sådant som kan uppfattas som känsligt
- längtar efter närhet men drar dig undan när någon kommer nära
- känner att du måste vara glad, stark eller välfungerande
- inte vet vem du skulle ringa när du verkligen behöver stöd
- saknar en upplevelse av att någon känner hela dig
Det är möjligt att andra uppfattar relationen som nära, medan du själv upplever ett avstånd som är svårt att förklara.
”Jag vill inte vara till besvär”
För många börjar den känslomässiga ensamheten med ett försök att skydda relationen.
Du vill kanske inte belasta någon med dina problem. Du vill undvika att framstå som negativ, krävande eller känslig. Därför säger du att det är bra, trots att något skaver.
På kort sikt kan det kännas tryggt. Du undviker risken att bli missförstådd eller avvisad.
På längre sikt kan något annat hända: människor lär känna den version av dig som alltid klarar sig.
När du senare känner dig ensam kan tanken bli:
Ingen förstår mig.
Men om du sällan visar vad som händer inom dig har andra begränsade möjligheter att förstå.
Det betyder inte att ensamheten är ditt fel. Det visar hur ett skydd som en gång varit begripligt samtidigt kan skapa det avstånd du försöker undvika.
En fråga att stanna upp inför
När visade du senast någon hur du faktiskt mådde, utan att snabbt tona ned, förklara bort eller skämta bort det?
Det behöver inte vara en dramatisk bekännelse.
Känslomässig närhet byggs ofta genom små ögonblick av ärlighet:
Jag blev faktiskt ledsen när det där hände.
Jag känner mig osäker och skulle behöva att du lyssnar.
Jag märker att jag har dragit mig undan från dig.
Det här är svårt för mig att prata om.
När någon delar något sårbart uppstår en möjlighet till kontakt. Men det finns också en risk. Den andra personen kan reagera annorlunda än du hoppas.
Det är just därför sårbarhet kan kännas så laddad.
När närhet har blivit förknippad med fara
Förmågan att vara nära andra formas i relationer.
Om du tidigare har blivit avvisad, kritiserad eller förminskad när du uttryckt känslor kan du ha lärt dig att öppenhet är riskfylld. Kanske möttes du av lösningar när du behövde förståelse, tystnad när du sökte tröst eller irritation när du visade behov.
Det kan skapa inre regler som:
Jag måste hantera mina känslor själv.
Ingen vill egentligen höra hur jag mår.
Om jag visar för mycket kommer den andra att dra sig undan.
Det är säkrare att inte behöva någon.
Sådana regler kan skydda dig från besvikelse. Men de kan också göra det svårt att skapa den närhet du längtar efter.
Du kan då hamna i en motsägelsefull situation: en del av dig söker kontakt medan en annan del håller tillbaka.
När två personer väntar på varandra
I nära relationer kan känslomässigt avstånd växa utan att någon egentligen önskar det.
Den ena personen känner sig osedd och drar sig undan. Den andra märker avståndet men tolkar det som ointresse. Även den personen blir försiktig.
Båda väntar på ett tecken från den andra.
Den relationella cirkeln kan se ut så här:
- Du längtar efter mer närhet.
- Du är rädd för att bli avvisad och säger inget.
- Den andra personen förstår inte vad du behöver.
- Kontakten uteblir.
- Du känner dig ännu mer ensam.
- Ensamheten blir ett bevis på att det inte är tryggt att öppna sig.
Förändring börjar ofta när någon vågar sätta ord på själva avståndet.
Inte som en anklagelse:
Du bryr dig aldrig om mig.
Utan som en inbjudan:
Jag saknar att vi pratar om hur vi har det med varandra.
En liten övning för större kontakt
Välj en person som brukar bemöta dig med respekt.
Skriv först ned svaren på följande frågor:
Vad känner jag just nu?
Försök att använda känsloord snarare än förklaringar.
Vad skulle jag vilja att personen förstod?
Välj en sak, inte hela din livshistoria.
Vad behöver jag i samtalet?
Behöver du bli lyssnad på, få råd, bli tröstad eller bara sätta ord på något?
Formulera sedan en enkel öppning:
”Det är något jag har burit på som jag gärna skulle vilja dela med dig. Du behöver inte lösa det. Det skulle hjälpa mig om du bara lyssnade en stund.”
Målet är inte att göra dig fullständigt öppen med alla. Målet är att pröva om en trygg relation kan få innehålla lite mer av dig.
Alla relationer kan inte ge samma närhet
Det är också viktigt att vara realistisk.
Vissa relationer fungerar väl för gemensamma aktiviteter men inte för djupa samtal. En kollega kan vara pålitlig utan att vara den person du delar ditt innersta med. En familjemedlem kan bry sig om dig men ha begränsad förmåga att möta starka känslor.
Känslomässig närhet kräver ömsesidighet, respekt och en vilja att försöka förstå.
Att du längtar efter mer kontakt betyder därför inte att du ska vara sårbar i varje sammanhang. Det handlar om att urskilja var det finns förutsättningar för trygghet och var du behöver skydda dina gränser.
Ett psykoterapeutiskt perspektiv
I mitt arbete som legitimerad psykoterapeut möter jag ibland människor som länge har burit en känsla av att ingen riktigt känner dem.
När vi utforskar ensamheten framträder ofta både en stark längtan efter kontakt och en lika stark rädsla för vad som kan hända om personen visar sig mer öppet.
Det psykoterapeutiska arbetet kan då handla om att förstå hur detta mönster har utvecklats och hur det påverkar dagens relationer. Personen får möjlighet att lägga märke till när behov hålls tillbaka, när avvisande förväntas och när gamla erfarenheter styr tolkningen av det som händer nu.
Förändring innebär inte att all rädsla försvinner.
Den kan börja med att du vågar låta någon annan se en liten del av det du tidigare har burit ensam.
Närhet skapas inte av att alltid säga rätt saker.
Den växer när två människor gradvis vågar vara mer verkliga inför varandra.
Känner du dig ensam trots att du har människor omkring dig, eller har du svårt att visa vad du känner och behöver? I psykoterapi kan du få möjlighet att förstå dina relationsmönster och utveckla större trygghet i närhet, sårbarhet och kontakt.
Gävleborgs Psykoterapi AB erbjuder psykoterapi i Gävle, Sandviken och Söderhamn samt digital psykoterapi i hela Sverige.