Hoppa till innehåll
Det börjar med disken.
Någon har lämnat en tallrik på köksbänken trots att diskmaskinen står en meter bort.
Du känner hur det hugger till.
”Är det verkligen så svårt?”
Svaret blir skarpare än du hade tänkt.
En stund senare undrar du nästan själv vad som hände.
Det var ju bara en tallrik.
Eller?
Kanske händer något liknande på arbetet. En kollega ställer en fråga som du har svarat på flera gånger. Någon kommer några minuter sent. Telefonen ringer precis när du försöker koncentrera dig. Din partner frågar vad ni ska äta och du hör dig själv svara:
”Jag vet inte. Måste jag bestämma allting?”
På ytan handlar irritationen om små saker.
Men små saker är inte alltid små när de landar ovanpå någonting som redan är fullt.
Att bli lätt irriterad behöver inte betyda att du är en arg person. Ibland är irritationen snarare den känsla som lyckas komma fram när andra känslor och behov ännu inte har fått några ord.
Irritation är ofta snabbare än förståelsen
Ilska har fart.
Den kan komma innan vi hunnit tänka.
Kroppen spänns.
Pulsen ökar.
Rösten förändras.
Uppmärksamheten riktas mot det som känns fel.
Det finns något effektivt i den reaktionen. Ilska hjälper människor att märka gränser, orättvisor och hot. Den kan ge kraft att säga ifrån eller förändra en situation som inte fungerar.
Men den berättar inte alltid hela historien.
Du kan känna:
”Jag är förbannad för att personen inte svarade.”
När du stannar upp kanske du också hittar något annat.
Jag blev orolig.
Jag kände mig oviktig.
Jag hade sett fram emot kontakten.
Jag blev besviken.
Ilska kan ligga längst fram medan en mer sårbar känsla befinner sig några steg bakom.
Det betyder inte att ilskan är falsk.
Det betyder att den kan innehålla mer information än vad som först märks.
Det du inte sa i måndags kan komma ut på fredag
Föreställ dig en vecka där du gång på gång går emot det du egentligen behöver.
På måndagen tar du på dig en extra uppgift trots att kalendern redan är full.
På tisdagen stannar du kvar längre eftersom ingen annan verkar göra det.
På onsdagen säger någon något som sårar dig, men du svarar:
”Det är lugnt.”
På torsdagen avbokas något du sett fram emot och du säger att du förstår.
På fredagen frågar någon hemma var laddaren ligger.
Och du exploderar.
Ur den andra personens perspektiv ser reaktionen fullständigt oproportionerlig ut.
Och om du bara tittar på fredagens laddare är den kanske det.
Men känslor följer inte alltid situationens organisationsschema.
Irritation kan ackumuleras.
Det som inte fick någon plats tidigare kan söka sig fram när marginalerna blivit mindre.
Plötsligt bär en liten situation vikten av fem andra.
”Jag är inte arg”
Vissa människor har inga större problem med att känna ilska.
För andra är känslan betydligt mer komplicerad.
Kanske förknippar du ilska med människor som skrikit, varit hotfulla eller tappat kontrollen.
Då är det begripligt om du inte vill identifiera dig med den.
Du kanske tänker:
Jag är inte sådan.
Jag vill inte bråka.
Det är ingen idé att bli arg.
Jag vill vara en förstående person.
Men att känna ilska och att behandla andra illa är två helt olika saker.
En känsla är inte ett beteende.
Du kan vara mycket arg och ändå välja att tala respektfullt.
Du kan känna ett starkt nej utan att skrika det.
Du kan märka att någon har gått över din gräns utan att attackera personen.
Om ilska däremot uppfattas som förbjuden kan den behöva hitta andra uttryck.
Den kanske blir irritation.
Cynism.
Sarkasm.
Kort tålamod.
En diffus känsla av att alla kräver för mycket.
Eller en trötthet inför människor som du egentligen tycker om.
Den hjälpsamma personen kan också bli arg
Det finns en särskild sorts irritation som kan växa hos människor som ofta ställer upp.
Du säger ja.
Fixar.
Ordnar.
Lyssnar.
Tar ansvar.
Kanske tycker du dessutom genuint om att hjälpa.
Men någonstans kan en obalans börja växa.
”Varför frågar ingen hur jag har det?”
”Varför måste jag alltid tänka på allt?”
”Hur kan de inte förstå att jag är trött?”
Det svåra är att om du aldrig uttryckt dina gränser kan andra människor ha begränsad möjlighet att förstå var de går.
Du kanske hoppas att de ska märka det själva.
Att omtanke borde innebära att de ser vad du behöver utan att du säger det.
Och ibland gör människor det.
Men inte alltid.
Då kan ett tyst kontrakt uppstå:
Jag fortsätter ge.
Du borde förstå när det blir för mycket.
Problemet är att den andra personen kanske aldrig har sett kontraktet.
Irritationen kan då vara ett första tecken på att ett tydligare samtal behövs.
Är du arg på personen – eller på situationen du själv har gått med på?
Det här är ingen bekväm fråga.
Men den kan vara viktig.
Ibland blir vi arga på andra för sådant vi själva har haft svårt att säga nej till.
Du tackade ja till att hjälpa igen.
Och nu stör du dig på personen som frågade.
Du sa att det var okej att planerna ändrades.
Och känner dig sedan förbisedd.
Du svarade ”det spelar ingen roll” trots att det faktiskt spelade roll.
Det innebär inte att all irritation är ditt ansvar eller att andra människor inte kan bete sig hänsynslöst.
Men ibland innehåller ilskan en uppmaning:
Börja uttrycka dig tidigare.
Inte när trycket redan är tio av tio.
Utan när det fortfarande är tre.
Irritation kan vara en gräns som kom för sent
En gräns behöver inte börja med ett stort nej.
Den kan vara mycket enkel:
”Jag hinner inte ta det här idag.”
”Jag behöver fundera innan jag svarar.”
”Jag vill faktiskt göra på ett annat sätt.”
”Det där skämtet känns inte bra för mig.”
”Jag behöver vara ensam ikväll.”
När sådana meningar känns svåra kan gränsen i stället dyka upp som irritation senare.
Kroppen säger på sitt sätt:
Det räcker.
Problemet är att mottagaren då kanske får se ilskan men aldrig förstå behovet bakom den.
”Lämna mig ifred!”
kan egentligen betyda:
”Jag har varit tillgänglig för många människor hela dagen och behöver en stund där ingen behöver något av mig.”
Den andra formuleringen skapar ofta betydligt större möjlighet till kontakt.
Men för att kunna säga den behöver du själv först förstå vad som händer.
Ibland ligger sorg under ilskan
Ilska och sorg kan finnas mycket nära varandra.
Du kan vara arg på en förälder som aldrig riktigt såg dig.
Arg på en tidigare partner.
Arg över åren som gick.
Arg på en vän som inte fanns där när du behövde det.
Men under ilskan kan det också finnas sorg över att situationen blev som den blev.
En längtan efter något annat.
”Jag önskar att du hade förstått mig.”
”Jag ville att du skulle välja mig.”
”Jag behövde dig.”
Det är ofta mer sårbart att formulera sådana meningar än att säga:
”Du brydde dig aldrig.”
Anklagelsen skapar avstånd.
Längtan avslöjar betydelse.
Och betydelse innebär alltid en viss sårbarhet.
Den som betyder mest kan få se den sämsta sidan
Det finns en märklig paradox i nära relationer.
Vi kan vara oerhört vänliga mot människor vi knappt känner.
Tacka kassören.
Le mot kollegan.
Ha tålamod med kunden.
Sedan kommer vi hem och blir irriterade på personen vi älskar för hur den tuggar.
Varför?
Delvis därför att självkontroll kostar energi.
Vi håller ihop under dagen.
Anpassar oss.
Reglerar.
Presterar.
När vi kommer till en tryggare plats sjunker kontrollen.
Det betyder inte att våra närmaste ska behöva ta emot vilket beteende som helst. Trygghet är inte ett frikort för respektlöshet.
Men mönstret kan vara värdefullt att lägga märke till.
Om all din irritation kommer hemma kan frågan vara större än:
”Varför stör jag mig så mycket på min partner?”
Kanske behöver du också fråga:
”Vad händer med mig under resten av dagen?”
Hunger, sömn och överbelastning är inte oviktiga detaljer
All irritation behöver inte ha en djup psykologisk förklaring.
Ibland har du sovit dåligt.
Inte ätit.
Haft ont.
Arbetat för länge.
Varit omgiven av ljud och människor utan paus.
Eller gått med hög stress under lång tid.
Människans känsloreglering påverkas av hur belastat systemet redan är.
En kommentar som en utvilad version av dig knappt skulle lägga märke till kan kännas betydligt större när du är helt slut.
Det är därför ibland klokt att börja mycket konkret.
Hur har jag sovit?
När åt jag senast?
Hur mycket återhämtning har jag faktiskt haft?
Har jag varit social och tillgänglig hela dagen?
Behöver jag lösa relationen just nu – eller behöver jag först sova?
Psykologisk förståelse blir inte mindre djup för att kroppen också räknas.
Irritationens märkliga precision
Det kan vara intressant att fråga sig vilka människor och situationer som särskilt lätt väcker irritation.
För känslan är inte alltid slumpmässig.
Kanske blir du sällan arg när människor ber om hjälp – men väldigt arg när de tar din hjälp för given.
Kanske kan du tåla mycket kritik – men reagerar starkt när någon försöker bestämma över dig.
Kanske stör du dig särskilt på människor som tar mycket plats.
Eller på människor som verkar kunna vila utan dåligt samvete.
Ibland kan det vi stör oss på hos andra beröra något som är svårt för oss själva.
Den som alltid varit extremt ansvarstagande kan provoceras av någon som verkar ta lätt på skyldigheter.
Den som aldrig tillåter sig själv att stå i centrum kan irritera sig starkt på en person som gör det obehindrat.
Det betyder inte att kritiken automatiskt är orimlig.
Men styrkan i reaktionen kan ibland vara intressant.
Varför just detta?
Varför just den här personen?
Vad berörs i mig?
Ilskan kan skydda självkänslan
Tänk dig att du gör ett misstag och någon påpekar det.
En reaktion skulle kunna vara:
”Oj, där gjorde jag fel.”
Men om det är mycket smärtsamt för dig att känna dig otillräcklig kan en annan reaktion komma snabbare:
”Du behöver inte prata med mig på det där sättet!”
Ibland kan ilska hjälpa oss bort från skam.
Det är ofta lättare att känna att någon annan är dum än att känna:
Jag skäms.
Jag känner mig misslyckad.
Jag är rädd att de tycker att jag är inkompetent.
På samma sätt kan kritik som egentligen är ganska neutral upplevas som ett angrepp när den träffar en särskilt känslig punkt.
Återigen betyder det inte att all kritik är rimlig.
Det handlar om att skilja mellan två frågor:
Vad gjorde den andra personen?
Och vad väckte det i mig?
Båda kan behöva förstås.
Från ”du gör alltid” till ”det här händer i mig”
När irritationen blir stark kommer ofta generaliseringarna.
Du gör alltid så.
Du lyssnar aldrig.
Alla lämnar allting till mig.
Ingen bryr sig.
Orden speglar hur situationen känns.
Men de gör ofta samtalet svårare.
Den andra börjar försvara sig:
”Jag gör inte alltid så.”
”Det där stämmer inte.”
Och plötsligt handlar hela konflikten om vem som kan bevisa sin version.
Ett annat språk kan låta mindre dramatiskt men vara mer precist:
”Jag märker att jag blir väldigt irriterad när det här händer flera gånger.”
”Jag känner mig ensam med ansvaret.”
”Jag hade behövt att du frågade mig först.”
”Jag blev faktiskt sårad av det du sa.”
Det är inte automatiskt lättare.
Tvärtom kan det kännas betydligt mer utsatt.
Men det gör det möjligt för den andra personen att möta något mer än attacken.
Du behöver inte agera på allt du känner
Att lyssna på ilska betyder inte att låta ilskan bestämma.
Alla känslor innehåller information.
De innehåller inte alltid instruktioner.
Du kan känna en stark impuls att skicka meddelandet nu och ändå vänta.
Du kan vilja säga något sårande och välja att inte göra det.
Du kan känna att du aldrig vill träffa personen igen och upptäcka dagen därpå att känslan såg annorlunda ut.
En användbar paus kan vara:
Vad känner jag?
Vad tror jag att känslan handlar om?
Vad behöver jag?
Och vad vill jag faktiskt göra med det?
Mellan känslan och handlingen finns ett utrymme.
Ju bättre du känner igen dina reaktioner, desto större kan det utrymmet bli.
Att be om ursäkt utan att förneka känslan
Ibland har vi redan reagerat på ett sätt vi inte är stolta över.
Vi har höjt rösten.
Varit hårda.
Sagt något onödigt.
Då kan ansvar låta:
”Jag var väldigt irriterad, men det var inte okej att prata med dig så.”
Det är en viktig formulering.
Du behöver inte välja mellan att stå för känslan och ta ansvar för beteendet.
Båda är möjliga.
”Jag hade rätt att bli arg” behöver inte innebära ”allt jag gjorde när jag var arg var rätt”.
På samma sätt innebär en ursäkt inte:
”Jag hade ingen anledning att reagera.”
Den kan betyda:
”Jag vill uttrycka det här på ett annat sätt.”
Vad försöker irritationen skydda?
Nästa gång irritationen dyker upp kan du pröva att vänta några ögonblick innan du bara fokuserar på det som stör dig.
Fråga i stället:
Vad hände precis innan?
Vad hade jag behövt?
Finns det något jag inte har sagt?
Är jag överbelastad?
Känner jag mig förbisedd?
Sårad?
Kontrollerad?
Otillräcklig?
Tas något för givet?
Har någon faktiskt gått över en viktig gräns?
Eller är den här personen bara den som råkade stå närmast när min marginal tog slut?
Ibland blir svaret tydligt.
Ibland inte.
Poängen är inte att analysera sönder varje irritation.
Det handlar om att bli lite mer nyfiken innan du automatiskt gör den andra personen till hela förklaringen.
En känsla behöver inte vara bekväm för att vara viktig
Vi delar gärna in känslor i bra och dåliga.
Glädje är bra.
Ilska är dålig.
Men känslor fungerar sällan så enkelt.
Ilska kan förstöra relationer när den uttrycks genom hot, förakt eller aggression.
Men frånvaro av tillgång till ilska kan också skapa problem.
Den som aldrig tillåter sig att bli arg kan få svårt att upptäcka när något faktiskt är orättvist.
Svårt att protestera.
Svårt att lämna situationer som inte fungerar.
Svårt att säga:
Det här accepterar jag inte.
En mer mogen relation till ilska handlar därför kanske varken om att släppa ut allt eller hålla inne allt.
Den handlar om att kunna märka känslan, förstå mer av dess betydelse och välja hur den ska uttryckas.
I psykoterapi kan irritationen få fler ord
När irritation och ilska återkommer kan psykoterapi ge möjlighet att undersöka situationerna mer noggrant.
När blir du arg?
På vem?
Vad brukar hända precis innan?
Vilka känslor är svårare att visa?
Hur såg ilska ut i de relationer som formade dig?
Fanns det utrymme att protestera och vara oenig?
Eller behövde du vara lugn, duktig och lätt att ha att göra med?
Det kan också bli möjligt att upptäcka återkommande relationella mönster.
Kanske håller du tillbaka länge och exploderar sent.
Kanske tar du stort ansvar och blir sedan arg över att andra inte hjälper.
Kanske reagerar du starkt på avstånd eftersom det snabbt väcker rädsla för att bli övergiven.
Kanske blir kritik outhärdlig eftersom den aktiverar en redan hård självkritik.
Målet behöver inte vara att aldrig mer bli irriterad.
Det vore varken realistiskt eller särskilt mänskligt.
Snarare kan målet vara att irritationen inte alltid behöver tala åt dig.
Att du kan höra vad den försöker säga.
Översätta den.
Och ibland uttrycka behovet innan känslan behöver skrika.
För kanske handlade tallriken på köksbänken faktiskt lite om tallriken.
Men kanske handlade den också om något annat.
Att du är trött.
Att du saknar hjälp.
Att du känner dig tagen för given.
Att du har sagt ja för många gånger.
Att du behövde något du aldrig bad om.
Och när det får ord behöver irritationen inte längre bära hela budskapet ensam.
Gävleborgs Psykoterapi AB erbjuder psykoterapi i Gävle, Sandviken och Söderhamn samt psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.