Hoppa till innehåll
Du går upp på morgonen, gör det som behöver göras och tar dig igenom dagen.
Du svarar på meddelanden, arbetar, ordnar praktiska saker och finns kanske tillgänglig för andra. Utifrån kan livet se välfungerande ut. Ändå kan det finnas en känsla av att du inte riktigt är närvarande i det.
Dagarna passerar, men du hinner sällan känna efter.
När någon frågar hur du mår svarar du kanske automatiskt:
Det är bra.
Inte för att allt nödvändigtvis känns bra, utan för att du inte riktigt vet vad du annars skulle säga.
Att leva på autopilot är inte detsamma som att vara lat, ointresserad eller otacksam. Ofta är det tvärtom personer som tar stort ansvar och klarar mycket som gradvis tappar kontakten med sina egna känslor, behov och önskningar.
När fungerandet tar över livet
Människan har en stor förmåga att anpassa sig.
Under perioder av hög belastning kan det vara nödvändigt att fokusera på det mest praktiska. Vi gör det som krävs, skjuter vissa känslor åt sidan och fortsätter framåt.
Det kan vara hjälpsamt under en begränsad tid.
Problemet uppstår när tillståndet blir permanent.
Du kanske märker att du:
- gör mycket men känner lite
- sällan stannar upp utan att samtidigt distrahera dig
- har svårt att veta vad du faktiskt vill
- känner rastlöshet när du försöker vila
- fortsätter av plikt snarare än av mening
- säger ja innan du har hunnit känna efter
- upplever att veckorna flyter ihop
- inte längre blir särskilt glad av sådant som tidigare betydde mycket
Det behöver inte finnas en tydlig kris. Ibland är det snarare frånvaron av något som blir märkbar.
Närvaro.
Nyfikenhet.
Längtan.
Kontakt med den egna personen.
En vardag kan vara full och ändå kännas tom
Det är lätt att tänka att bristen på livsglädje beror på att man gör för lite.
Därför försöker många lägga till mer.
En ny aktivitet. En resa. Ett projekt. Ett större mål. Ytterligare något att se fram emot.
Det kan naturligtvis ge energi. Men om den underliggande svårigheten handlar om att du har tappat kontakten med dig själv finns risken att även det nya snabbt blir ännu en uppgift.
Frågan är då inte enbart:
Vad ska jag göra?
En mer betydelsefull fråga kan vara:
Hur är jag närvarande i det jag redan gör?
Två personer kan leva till synes liknande liv men uppleva dem helt olika. Den ena känner sig delaktig, medan den andra främst genomför nästa punkt på listan.
Skillnaden handlar inte alltid om innehållet i livet. Den kan handla om kontakten med det egna känslolivet.
Hur lär vi oss att koppla bort oss själva?
Att leva på autopilot utvecklas ofta gradvis.
Kanske har det funnits perioder då du behövt vara stark, effektiv eller pålitlig. Du kan ha lärt dig att känslor försvårar, att behov belastar andra eller att vila måste förtjänas.
Det kan finnas inre regler som:
Jag får ta hand om mig själv när allt annat är klart.
Jag måste fortsätta även när jag är trött.
Andras behov är mer angelägna än mina.
Det är ingen idé att känna efter eftersom situationen ändå inte går att förändra.
Jag borde vara nöjd.
Sådana regler kan hjälpa dig att fungera. Samtidigt kan de skapa ett allt större avstånd till dina egna reaktioner.
När du under lång tid ignorerar trötthet kan det bli svårt att märka den innan kroppen säger ifrån.
När du ofta anpassar dig kan det bli svårt att veta vad du själv föredrar.
När du ständigt är upptagen kan tystnaden börja kännas obehaglig.
Autopiloten blir då inte bara ett sätt att organisera vardagen. Den blir ett skydd mot sådant som riskerar att kännas.
Vad kan finnas under ytan?
När tempot sänks kan olika känslor komma närmare.
Det kan handla om sorg över sådant som inte blev som du hoppades. Ilska över gränser som överskridits. Rädsla inför beslut du länge har skjutit upp. Ensamhet i relationer som utifrån ser fungerande ut.
Ibland finns en mer diffus fråga:
Är det här verkligen det liv jag vill leva?
Den frågan behöver inte betyda att du måste förändra allting.
Den kan vara en inbjudan att börja lyssna.
Fyra frågor som kan skapa kontakt
Du behöver inte omedelbart hitta stora svar. Börja med något litet och konkret.
1. Vad känner jag just nu?
Försök att välja ett eller två ord.
Trött. Orolig. Lugn. Irriterad. Tom. Nyfiken. Ledsen.
Målet är inte att förändra känslan, utan att märka att den finns.
2. Vad behöver min kropp?
Kanske behöver du mat, vila, rörelse, dagsljus eller mindre stimulans.
Kroppen ger ofta information långt innan tankarna har formulerat ett tydligt behov.
3. Vad gör jag av vana snarare än av vilja?
Alla vardagsrutiner behöver inte kännas inspirerande. Men det kan vara värdefullt att upptäcka vilka val som har blivit helt automatiska.
4. Vad gav mig en liten känsla av liv i dag?
Det behöver inte vara något stort.
Ett samtal. En promenad. Musik. Ett ögonblick av stillhet. Något du skrattade åt. En uppgift som kändes meningsfull.
Genom att uppmärksamma dessa stunder blir det lättare att förstå vad du behöver mer av.
Kort reflektion
Vad i mitt liv gör jag främst för att jag tror att jag måste?
Vad saknar jag, även om jag har svårt att erkänna det?
När känner jag mig mest närvarande och mest som mig själv?
Förändring behöver inte börja med ett stort beslut
När människor upptäcker att de har levt på autopilot kan de känna en impuls att förändra hela livet.
Men stora beslut fattade ur frustration skapar inte alltid den närvaro man längtar efter.
En mer hållbar förändring kan börja med att du:
- väntar några sekunder innan du svarar ja
- lägger undan telefonen under en kort stund
- väljer en aktivitet utan att den behöver vara produktiv
- uttrycker en ärlig men varsam åsikt
- avslutar något som inte längre är nödvändigt
- ber om tid att tänka innan du fattar ett beslut
- återupptar något som tidigare gav mening
Det viktiga är inte hur imponerande steget ser ut.
Det viktiga är att det är förankrat i dig.
Ett psykoterapeutiskt perspektiv
I mitt arbete som legitimerad psykoterapeut möter jag ibland människor som beskriver att de har tappat bort sig själva.
När vi börjar utforska vad detta betyder visar det sig ofta att personen inte har försvunnit. Den egna upplevelsen har snarare fått stå tillbaka under lång tid.
Personen har kanske varit upptagen med att prestera, anpassa sig, ta ansvar eller undvika konflikter. Det har funnits goda och begripliga skäl till detta.
Det psykoterapeutiska arbetet handlar då inte om att snabbt skapa en ny personlighet. Det handlar om att gradvis återupprätta kontakten med det som redan finns:
känslor, behov, gränser, önskningar och värderingar.
Att sluta leva på autopilot betyder inte att varje dag måste kännas intensiv, meningsfull eller lycklig.
Det betyder att du blir mer delaktig i ditt eget liv.
Du kanske fortfarande har ansvar, rutiner och perioder av trötthet. Men du kan börja märka vad som händer inom dig och göra fler medvetna val.
Ibland börjar förändringen med en mycket enkel fråga:
Hur har jag det egentligen?
Och sedan med modet att stanna kvar tillräckligt länge för att höra svaret.
Känner du igen dig i att vardagen fungerar, men att du ändå känner dig frånkopplad, tom eller osäker på vad du själv vill? I psykoterapi kan du få möjlighet att utforska dina mönster och återknyta till känslor, behov och riktning.
Gävleborgs Psykoterapi AB erbjuder psykoterapi i Gävle, Sandviken och Söderhamn samt digitala samtal i hela Sverige.